Hon kippar av förnärmelse

Muränan kippar inte längre på båtens däck.

Muräna kallas smerna på grekiska.
En stor ful slamkrypare som lever i klippskrevor och ibland fastnar i fiskarnas nät.
”Vi kallar dem ”bad woman”, berättar Xristos.
Han är inte fiskare men har koll på allt.

Jag tittar med vämjelse på den fula varelsen på Timios Stavros orangea däck.
Den har sedan länge slutat att kippa efter luft.
”Bad woman”, tänker jag och undrar hur grekernas kvinnosyn egentligen ser ut.

Som det där med verben.

Som alltid böjs i maskulinum även om det så är en hel fotbollsplan full med kvinnor och en enda man.

Som styr verbformen.


Någon dag senare står jag och laddar min telefon i ett el-uttag utanför businessloungen på båten ut mot Den lilla ön igen.

Jag har lämnat barnen på flygplatsen och har två veckor ytterligare i den grekiska ö-världen.
Utanför business loungen är det viktigt att man har rätt biljett, så de har placerat en kontrollant utanför dörren.

Med vilken jag slår mig i grekisk-engelsk slang.

Jag grekiska.

Han engelska.

Han tycker jag borde gå till receptionen och uppgradera mig till business.


Han kan några ord på svenska efter att ha arbetat på lyxkryssare mellan Rostock och Italien och han har en tysk flickvän som nu, efter sex år med honom i Grekland, pratar flytande grekiska.
Plus att hon kan engelska, italienska och lite nordiska.

”Hon är väldigt smart”, säger han och påpekar att han tycker jag ser tysk ut.

I sammanhanget tar jag det som en komplimang.

Men det här med grekiska kvinnor då?

Jag berättar för honom om min stolsgranne i avdelningen på båten där jag köpt sittplats.

Som, trots att båten är knökfull till sista plats, tagit en lös stol för att vila sina fötter på i nivå.
Benen komfortabelt rakt fram.

Vi sitter på rad ett.

Flera greker kommer och frågar och de kan få ta stolen för att sitta och absolut inte.

”Ochi”, säger hon varenda gång, ”här ska jag ha mina fötter”.

Jag ger henne onda ögat lika ofta, men det bekommer henne inte.

Det minsta.


Hon tycker det är skönt att sitta i en flygstol med fötterna utsträckta och det skiter väl hon fullständig i om hennes medresenärer tvingas stå i sju timmar.

Jag berättar det här för vakten vid businessloungen och han dunkar symboliskt huvudet i väggen.

Han kallar till sig en städare och återberättar snabbt på grekiska för honom vad jag nyss sagt.
De himlar unisont med sina fyra ögon och ser ut att vara fullständigt överens.

Städaren böjer sig fram och viskar förtroligt på klen engelska.

”Du ska veta att grekiska kvinnor är ena jävla bitches”, säger han.

Bad woman, tänker jag.
Och ser framför mig en muräna som ligger på båtens däck och har slutat att kippa.

För länge sedan.


Den grekiska kvinnan blir av med stolen när en besättningsman skäller ut henne och brutalt rycker undan stolen så att hennes fötter tjongar ned i golvet med en smäll.

Han bär fram den till en äldre dam med kraftig övervikt och svettdroppar på överläppen och erbjuder henne att sitta.

Kvinnan i stolen intill kippar en stund av förnärmelse, men kommer över det relativt snabbt.

Bad woman?

Jävla bitches?

Nja, jag kan inte riktigt tro det.

Jag tror hon bara chansade.

Går det så går det och hon kalkylerar säkert iskallt med att behöva kippa teatraliskt en stund om det inte funkar.